Livet rullar i full jäkla karreta!
Tisdag eeg för min älskade prins, fredag möte på fsk med hans specialpedagog och logoped, måndag genetik..... m.m.
Sitter man inte i sittsen lr liknande är omöjligt att förstå alla känslor runt i stort sett allt som har med "speciella barn" att göra.
Dagligen läser man otroligt skrämmande saker om barn med speciella behov, hur fel bedömda å undanskuffade å missuppfattade å bortglömda (!) dom blir vardagligen.... Hur är det möjligt!?
Det är en av mina Stora skräcker när det kommer till D, han är inte som andra barn... Hur kommer saker å ting bli?
Usch!! Skräck!

Jag har alltid velat jobba med "problembarn" så länge jag kan minnas är det ngt jag drömt om!
Nu är drömmen å viljan starkare än någonsin, fast kanske mer att jobba med barn med/utan diagnoser....
Vill verkligen göra så mycket som jag kan för att inte alla dessa otäcka saker ska kunna hända dessa barn, dessa barn vars värld på riktigt kan rasera pga rutiner ändras, lr man blir bortglömd eller man blir inte tagen på allvar!
Jag skulle bli förkrossad å framförallt D skulle bli förkrossad om han tyckte ngt var otäckt lr obekvämt, å han stod Ensam, utan ngn som gav honom trygghet. ..
Det är Inte okej!

Mycket som går runt. Hur jag ska gå till väga osv....

Tar mer än gärna emot tips!

Nattnatt.