Livet rullar på i full fart..
Båda grabbarna går på dagis 15h i veckan då jag är arbetslös, men jobbar extra timmar å ska ta ett mammavick i december. känns bra!
För övrigt händer det himla mkt hela tiden.
Det är äntligen Riktigt utredning på g men min stora prins, massa tester ska göras å prover ska tas.
Känns skönt och skrämmande på samma gång.
Då D inte har ngt tydlig diagnos lr ett synligt fel för folk som inte känner honom känns det som man hela tiden måste "försvar" honom och mej själv mot folk som inte tror på vad man säger, som inte vill ta till sig att min prins inte är som andra barn, han kräver mkt mer på så många sätt... men eftersom det inte "syns" så finns det inte, man har inte riktigt rätt att tycka att det är jobbigt, har inte riktigt rätt att vara extra orolig för såå mycket.
Känns som man bara kämpar i motvind och mot folk som tycker man är en överdriven mamma lr en mamma som bara letar fel... Hur kan man ens tänka så ? Hur kan man ens tro att ngn mamma vill att ens älskade barn ska ha svårigheter, vill att ens älskade barn ska få kämpa dubbelt... m.m...
Varför ska man bara "vifta bort" problemen ? Jag vill ju hjälpa honom!
Ajja nu blev det visst lite sentimentalt. ;)
på tal om det, är sååå trött å besviken på alldeles för många... Att så mkt händer i vårt liv är det tyvärr ytterst få utav mina Bra vänner som vet... kontakten är Noll. Å det för mig ledsen.
Men Men... Det är väl bara att inse, den tiden är förbi, när man uppriktigt brydde sig om varandra. ?!
Nu har man ju "koll" på varandra på facebook m.m..... HAHAHA!
Yähyäh...
säkert många som kommer bli sura för detta nu, men faktiskt så får det va.
För övrigt har jag äntligen börjat träna igen, UNDERBART! Grabbarnas rum ska listas sen är det klart.
Som sagt mkt som händer, å definitivt inte bara jobbiga saker ! ;)
JAG ÄR STARK !! Med min man å mina grabbar klarar jag allt jag vill! Allt för dom!
