Japp, nu är HAN här. <3 27 Maj föddes vår pojke Douglas Vikt:2080 Längd: 50cm.
Mycket händelserikt vart förlossningen: Började med att vi åkte in Fredag den 20 Maj 23.30 för jag hade regelbundna värkar och eftersom vi har ca 11/2h in, när vi väl var inne efter en hemsk resa i bilen hade jag typ två värkar till, sen avtog det, blev kavr över natten för att sedan läggas in på BB dagen efter, Därmed fast i Linkan.
Alla sammandragningar och värkar vart som bortblåsta därefter förutom nattetid, men inget som var tillräckligt förstås. Onsdag 25 Maj började det sätta igång ordentligt igen på kvällen vid 23 tiden ganska ordentliga värkar men oregelbundna fram till 18 tiden Tors 26e då dom blev ÄNNU mer ordentliga och regelbundna, sen ganska exakt 23.30 påbörjade vi vägen upp till förlossningen efter övervägande från barnmorskor och läkare, hade inte öppnat mig mer än 3-4cm men eftersom ganska mycket skulle göras för min skull så blev det så.
När vi kom upp till förlossningen Sattes det en massa HEMSKA nålar och ctg och ytterliggare undersökning, sen beslutades att ta hål på fostervattnet och lämnade oss ifred för att överväga EPIDURAL bedövning.... Jag HATAR nålar och allt därtill men värkarna var rätt tuffa och jag var typ redan så trött, så bestämde att det var lika bra. =S
Narkosläkaren kom och förklarade hur det gick till m.m.. han hade jobbat med det i ca17 ÅR, så Nervös Som en BLÅ GRIS satte vi igång, kan billigt erkänna att det inte avrt skönt ngn stans och till råga på det lyckades han inte få upp katetern tillräckligt (ngt i vägen) så han gav mig en större engångsdos som vi hoppades skulle räcka......
Sen blev det full rulle på allt alla mediciner jag skulle ha och sedan in med värkstimulerande så fort bedövingen börjat verka, Och den FUNKADE helt UNDERBART bra.
Ca 2-3h timmar senare, med fullt tryck i droppet och en bedövning som slutade verka hade det inte hänt så mycket som vi hoppades... Bedövningen SLÄPPTE SNABBT som FAAAN och plötsligt kände jag mina nu RIKTIGA värkar med ca 2min mellan rum. PANIK!! ONT som %¤#"%¤ BM gav mig rådet att direkt testa att sätta EN NY EPIDURAL, (glöm inte min sprutskräck) vilket jag givetvis först sade TVÄRT NEJ till och sör på min Lustgas-mask För allt jag var värd i några minuter tills jag lipande gav upp och gick med på att testa igen.
Denna gång kommer en Kärring in som jobbat med detta i 10ÅR och tog mycket god tid på sig medan jag skulle ligga på sidag i en boll med fulla värkar, Hon lyckades INTE heller men tyckte vi skulle låta den sitta kvar ihopp om att det kanske skulle funka, fick en direktdos igen så strax kunde jag andas ut.
Ytterliggare ca2-3h senare började även Denna SLÄPPA, PANIK!!! Dom testade med bedövning SPRUTOR i "musen", hjäpte in ett skit.
Åvanpå värkar och allmänt AS trött m.m.m.m. Kände jag nu denna "slangen" trycka i ryggen på mig, och blev bara mer och mer förbannad, Min nya BM testade att ge en injektion imen den verkade inte FÖRSTÅS, så med ännu värre värkar, ännu tröttare, ännu mer skräckslagen var det ända jag hade i huvudet att dom måste få ut slangen ur ryggen, så en TREDJE narkos läkare kom hade jobbat med det i ca27 ÅR... alla började prata om att jag verklien borde testa en sista gång....
Lipande helt slut vägrade jag, insåg mest att jag nog skulle typ dö lr nått. ;)
Förbannad för att dom inte tagit ut slanghelvetet än var det det ända jag pratade om, så läkaren drog ut den, och frågade när jag spytt ( lustgas, trötthet) färdigt om jag skulle ha en ny och försäkrade att det skulle gå bra......
Insåg att jag ALDRIG skulle klara det utan ( vilket dom andra oxå insåg ) och sa ja.....
Han LYCKADES, och snabbt gick det med. LYCKA!!!!
Så behagligt Bedövad igen kunde jag börja andas igen. LYCKA!!
Ett par timmar efter det ( tappade tiden ) började det Trycka på mer och mer, ställde mig upp och åt glass en stund medan det bara tryckte mer och mer...
En stund efter det kunde jag inte "hålla emot" så fick trycka lite på vissa värkar men dom ville jag skulle försöka hålla mig för det var en kant som vägrade flutta sig..
Men Nu hade liten Bestämt sig, han skulle UT.. så från första riktiga kryst värken till han var ute gick det ca: 15min. TACK GODE GUD!!! Har nog aldrig varit så ilsk för att ngt gjort så ont!!!! ;)
Ut kom iaf DOUGLAS kl 12.34, jag fattde typ inget alls fören efter ett par minuter...
Nu dropp för att få ut moderkakan, som GIVETVIS inte ville komma ut, trots att dom tryckte å drog m.m...
Så... Efter att även läkaren varit och slitit bestämdes att det skulle bli OPERATION.
Så fick vackert lämna min man och son. =(
Vaknade på uppvaket typ 16tiden lagom groggy,och det första jag känner är den förbannade EPIDURALEN. ;)
Efter mycket Lullande och tjatande drog dom ur alla nålar och slangar och jag lyckades övertala dom att jag var pigg som faen. ;) så ca: 18 kom jag ÄNTLIGEN ner till BB till min man och min son.
Peter berättar då att Douglas mår bra och hans vikt och läng och allt sånt, även att han har Gomspalt......
fick träffa barnläkaren senare och så, men riktig info fick vi inte fören på måndagen då fick fixk träffa hela spec teamet inom detta ( anses vara typ bäst i sverige ) så inom ca 1 år kommer Douglas att få opereras i gommen. :( Det som är sköt är att det bara är gommen, så inget syns. ( ytligt jag vet, men bryr mej inte )
Men med sin special flaska äter han utan några problem ( kan inte ammas ) och mår Himlans bra! =)
Hade ont som faaan och var riktigt groggy i hela dagen efter oxå, men envis som man är så kämpade jag på och lyckades till slut övertyga dom om att ta ut dom sista nålarna och liknande. Och allt känns faktiskt tror alla Nålar å så helt okej!
Tillslut tis 31 Maj (BF) fick vi åka hem !!! <3 <3 <3
Stort Tack till min man Peter, Utan dig hade jag aldig klarat det! <3 Mitt livs Kärlek!
Och vi mår alla bra och njuter! ( förutom mina krämpor ) ;)
Nu ska jag mysa med min son!
( Har säkert missat en massa )
